I ärlighetens namn har det funnits en anledning till att jag inte skrivit på ett tag! Den absolut största anledningen har varit att jag inte haft något konstruktivt att förmedla på ett positivt sätt och då har jag valt att täppa till brödsaxen.Det kanske andra borde fundera på ibland också 🤔
Återkommer till det…
Jag har precis som alla andra runt Köping Stars varit väldigt frustrerad pga. vissa av våra prestationer. Det faktum att det tagit längre tid att få ihop spelet än vi hoppats på och dessutom förlorat enstaka matcher på ett sätt som inte känts så bra, har tyngt en del. Men vi gnuggar vidare och har äntligen hittat ett sätt vi är bekväma att spela på och nu gör vi allt för att hinna ikapp.
Skillnaden mellan BC Luleå förlusten och Södertälje vinsten var faktiskt så enkel att BC Luleå satte de tuffa skotten. Ingen vidare förklaring behövs – vårt försvar var på samma nivå i bägge matcherna.
Jag måste dock, främst till våra egna supportrar, berätta hur glad och stolt jag är över hur truppen hållit ihop genom säsongen. Viljan och ambitionen att träna hårt finns fortsatt där trots alla förluster.
Vis-á-vis min erfarenhet är det ingen självklarhet. Många lag hade klappat ihop mentalt efter allt vi gått igenom. Jag hoppas innerligt att vi kommer få betalt för vår uthållighet innan denna säsongen är över – det tror jag vi kommer att få. Vi vet att vi inte ligger där vi hade velat ligga just nu, men vi har f*n i mig inte gett upp och gör allt för att komma ikapp!
Precis som den svenska sjukvården har en vårdskuld så har Köping Stars en ”tränings- och matchskuld” pga. skador och Corona. Vi nämnde redan i oktober/november att den risken var uppenbar. Vi släpar helt enkelt efter och vi tycker själva att borde vunnit 2-3 matcher mer än vad vi gjort. Men vi kan och vi kommer att minska underskottet till slutspelet. Sista veckornas insatser mot BC Luleå och Södertälje visar att vi blir bättre. Tro, hopp, tålamod och hårt arbete är receptet vi förlitar oss på.
Vi i Köping Stars är förstås långt ifrån ensamma om att ha gått igenom långtidsskador och sjukdomar.
BC Luleå, Jämtland, Södertälje, Borås, m.fl. har som sagt gått igenom minst samma sak. Det är dock viktigt att förstå hur mycket svårare det är att återhämta sig när man har en trupp där den äldsta spelaren är 27 år och truppen har noll landskamper! Det är som att jämföra äpplen och päron.
Vart står vi nu? Vad kan vi säga efter vinsten mot Södertälje? En gång är ingen gång. Två gånger kan vara en tillfällighet. Tre gånger är ett mönster.
Att matchen betydde mycket för Södertälje går dock inte att ta miste på. Att den betydde mycket för oss är förstås en självklarhet. Apropå betydelsen av den matchen så levererade Martin Pahlmblad (en av mina personliga favoriter) en imponerande pungspark mot sig själv och sitt eget lag efter den matchen. Gå in på webbsändingen och lyssna på den om ni inte redan hört den… Det var klass på den kommentaren!
För oss betyder det bara att SBBK tog den matchen på allvar, och det betyder i sin tur att vi kan ta vinsten på allvar. Det var inget dussingäng vi slog på bortaplan!
Tyvärr tog vi tydligen den vinsten med ett ”felbyggt lag” och att vår ambition att bygga Köping Stars ”långsiktigt” är uppenbarligen en snuttefilt för att vi inte vinner matcher här och nu? Dessa kommentarer har vår egen Michael Sandsjö ifrån BBlat citerat basketoraklet Jonte Karlsson så sent som idag.
Detta måste enligt min mening kommenteras!
Att vi byggt laget fel får stå för Jonte Karlsson och det tänker jag inte kommentera då det handlar mer om smak- och åsikter än något annat. Jag nöjer mig med att konstatera det kanske inte så konstigt att Jonte Karlsson inte längre är coach i SBL. Tiden och basketen har kanske helt enkelt sprungit honom förbi sedan hans halvdana insats i sin comeback som coach för ett par år sedan i Borås. Det kanske var enklare förr – vad vet jag?
Det jag inte kommer låta rinna under bron är kommentaren att ”långsiktighet” skulle vara ”ett populärt sätt att komma undan pressen att vinna matcher här och nu”! Att en sådan kommentar kommer ifrån en av landets absolut största basketprofiler får helt enkelt inte bara ligga kvar orörd på farstun och lukta skit. Den måste städas undan…
Att totalt misskreditera de föreningar som bevisligen gjort det Jonte Karlsson säger är en ”populär” ursäkt är både okunnigt och förolämpande mot de föreningar som faktiskt så sent som det senaste decenniumet vandrat just den vägen.
Borås satsade för kanske 10-12 år sedan under ett par år på ett svenskt material för att på sikt kunna vara med och konkurrera i ligan. Nu är de ett respekterat topplag i SBL sedan 7-8 år tillbaka och en av de mest välmående ekonomierna i SBL.
Jämtland satsade för 8 år sedan på ett ungt svenskt material i ett par år för att på sikt vara med och konkurrera. Nu är de SM-guld favoriter tillsammans med Norrköping och har både en stabil publik och ekonomisk bas att stå på.
Nässjö har satsat på ett liknande sätt nu i ett par år och gick till semifinal förra året och har i princip samma lag denna säsong.
Umeå gör så gott de kan för att behålla de unga spelarna de satsar på med sina begränsade ekonomiska resurser.
När Köping nu säger att de vill göra samma sak – då är det en ”ursäkt” till att man förlorar matcher?
KYSS MIG NÅGONSTANS DÄR SOLEN INTE SKINER!
Köping har två bärande spelare födda 2000 (Gehrke och Carlsten). Två spelare födda 1998 (Senghore och Flood). En spelare född 2002 (Klaasma). En spelare född 1997 (M. Larsson). Ingen svensk född tidigare än 1994 och ingen har en enda seniorlandskamp. Alla importer är unga, oerfarna och/eller underskattade (ej McGaughey) och är definitivt inte en ekonomisk belastning för klubben. Alla är eller har varit i top 5 i någon kategori, men ändå krävs det mer…!?
Detta är inget försvars- eller brandtal, utan det är fakta och en allvarlig diskussion som alla föreningar och vi inom svensk basket måste ta på allvar. Vi behöver fler lag i SBL för att ge fler unga spelare chansen. Fler ”sämre” matcher för topplagen så att även de kan använda sin bänk och ge speltid och utveckling till alla. Att våga säga att långsiktighet är det man satsar på och att vinster inte är det primära just nu får inte förlöjligas!
Vi kan inte i ena andetaget säga att ”inga svenska lag satsar tillräckligt på sina unga svenska spelare” för att i nästa andetag säga ”deras importer måste göra mer” eller ”de vinner inte tillräckligt många matcher”!! Att ge Köping cred för att vi använder unga spelare och ger dem chansen att utvecklas, för att sedan såga oss för att vi inte vinner tillräckligt många matcher – hur går det ihop? Snacka om att vilja ha kakan och äta den också!
Jag känner att vi faktiskt har blivit bättre på att ge positiv feedback offentligt och vi måste fortsätta jobba på att kommentera ”andra inom familjen” på ett konstruktivt sätt och med en framtidstro!
Ett bra exempel är när jag höll på att ramla av stolen när jag fick höra Nick Rajacic i SVT kommentera BC Luleå mot Köping! När Luleå bombade sönder Köping i Q3 säger Nick: ”Luleå skjuter bra – de är helt enkelt bättre än Köping – Köping gör rätt saker i anfall och försvar men de måste sätta sina öppna skott om de ska ha en chans”. För en person som twittrar och bloggar väldigt många ”klick-vänliga” och ganska provokativa kommentarer blev jag mäkta imponerad av Rajacic’s insikt i att SVT inte är forumet att vara ocensurerat negativ eller detalj-kritisk. Istället var han objektiv, informativ och konstruktiv i sin ”kritik”. Det Nick Rajacic gjorde just där var viktigare för svensk basket än vi kan ana och förhoppningsvis får han även fortsatt förtroende att kommentera SBL. Det var ett lysande jobb i att sprida en positiv upplevelse av att se på basket. Bara för att ett lag är bättre måste inte det andra vara kass. Negativ kritik är också viktigt ibland – men den positiva är minst lika viktig och är det 50/50 så välj den positiva.
Köping Stars har inte levererat det vi hade hoppats på till dags datum. Det har ingen påstått vare sig internt eller externt. Tvärt om!
Men vi jobbar som sagt på det varje dag. Det gäller mig som tränare, Ernie som assisterande, klubben runt omkring laget, med-team, fys-team och vår mentala tränare, etc. Vi gör allt vi kan.
Det gäller även alla spelare i truppen.
Innan säsongen kläddes Dominic Robb av i olika media. En spelare som har motbevisat ALLA och vi är enormt stolta över vad han åstadkommit.
Att Liam O’Reilly nu får klä skott för vissas missnöje är också lite onyanserat. Inget lag är bättre än sin svagaste länk, samtidigt som en stjärna sällan lyckas hindra en kedja från att brista om den är rostig. Lag är alltid en helhet ifrån topp till botten. Från styrelsen till team manager och allt där emellan.
Evan McGaughey togs till Köping för att Oliver Gehrke och han, som stora skyttar, ska spela försvar inside men samtidigt sträcka golvet så att Dominic Robb och Kevin Senghore-Petersson kan få lite mer utrymme att jobba inside. Liam O’Reilly är I princip vår enda riktiga ”kreatör” med bollen och vi jobbar varje dag med att hitta balansen i laget för vad som är ”för lite kreativitet” och när det blir ”för mycket”. Att hitta rätt balans i den uppgiften är inte lätt för någon.
Ibland hittar man faktiskt aldrig den balansen.
Vi kan inte förvänta oss att Liam skall anpassa sig till oss och inte heller att vi ska enkom anpassa oss till Liam. Vi måste hitta en nivå någonstans mitt emellan – en ”common ground i landet vanilj”. Ett vinnande koncept som han förövrigt definitivt inte hittade i Tyskland där han inte fick vara kvar, utan istället hade i Litauen med laget han var med och förde upp i högstaligan.
Nu har jag rensat luften och både förklarat varför vi gör det vi gör idag och vad det är vi vill åstadkomma på sikt. Framtiden kommer att utvisa om vi valt rätt eller fel väg!
Jag hoppas verkligen att det finns en tro på Stars i Köping för annars har vi verkligen inte lyckats.
En äkta hemmaplansfördel med mycket publik nu när restriktionerna släppts i vår avgörande match mot Umeå på fredag i kampen om slutspelsplacering skulle verkligen skicka en signal att vi är inte ensamma i denna fighten!
Vi tror på oss!
Torbjörn Gehrke
Köping Stars
