När jag kom hem från Karlbergshallen i onsdags kväll var det mycket känslor i omlopp. Känslor som besvikelse, ilska, oro och ändå stolthet florerade i kroppen. Men störst av allt var kanske sorgen över separationen, och lite oro.

Alla får ju sina egna favoriter. Baserat på vad vet jag? En del gillar offensiva stjärnor, andra defensiva specialister, kanske en rollspelare eller två. Ibland går det bara inte att beskriva varför vissa spelare blir ens favoriter.

När en basketsäsong tar slut kan man räkna med en viss omsättning i spelartruppen. Vissa vill inte vara kvar, andra får inte vara kvar. En del kanske vill och får, men har chans att tjäna mycket mer pengar någon annanstans.

Men oavsett orsak till att en spelare lämnar så är det jobbigt när en favoritspelare lämnar laget.

Jag och min son har olika favoritspelare. Vilket är rimligt. Vi hanterar separationsångesten på olika sätt. Vilket kanske är ännu mer rimligt.

Men sorgen min son uttryckte på onsdagkvällen var stor, gullig men också väldigt sann. Och ett tecken på att ”äpplet inte faller så långt från trädet”. För jag i hans ålder hade reagerat på samma sätt.

Av alla spelare i Köping Stars trupp i år var Craig Victor II den som gjorde störst intryck på honom. Craig hade alltid tid för honom. Kunde vara korta hälsningsfraser, en dialog eller bara en ”fist bump”. Oavsett om de sågs i hallen eller på ICA Maxi. Alltid ett ”Hey Boje, My man!”, och ibland ett litet snack om ditten och datten.

Så när vi kom hem i onsdags var sorgen över att kanske aldrig mer får träffa Craig större än besvikelsen över förlusten för min son. Jag gillade Craig, både som spelare och som person. Men jag har andra favoritspelare baserat på andra personliga saker. Som att de gärna hjälpt till på mina träningar med Köping Baskets ungdomslag, eller bara är extremt trevliga.

Och jag känner kanske inte sorg över att spelare lämnar, på samma sätt som min son gör. Visst tycker jag det är tråkigt om de gjort sitt i Köping Stars, men jag känner oro för att de spelarna inte ska komma tillbaka. För att de ska tycka något annat är bättre. Det smärtar mina känslor.

Men det är bara att vänja sig. Spelare kommer och går. Om våra favoriter lämnar så kommer vi få nya favoritspelare. Både min son och jag.

Och förhoppningsvis även ni!