Det råder basketfeber i Köping. Det råder det ingen tvivel på. Och temperaturen bara ökar för varje seger.

Jag upplevde nog att intresset för Köping Stars bland lokalbefolkningen var stort redan sista året i Basketettan samt i Superettan. Mycket tack vare att Västmanlands Television direktsände samtliga hemmamatcher gratis i kabelnätet.

Redan då kunde jag knappt gå till affären utan att någon bekant frågade eller ville prata om Köping Stars. Det kunde röra skador, nyförvärv spelet för tillfället och motståndare. Och som försvarare av basket sedan barnsben tog jag chansen att prata basket. Så ofta jag kan med så många som möjligt.

Men intresset för Köping Stars har ökat ytterligare under lagets andra säsong i SBL. Intresset har såklart ökat i  och med de fina prestationerna och de många segrarna under den här säsongen. Och det är inte bara de idrottsintresserade utan gemene man i staden som är intresserade. Och att intresset nått rekordhöjder, kanske med undantag för elitseriesäsongen 1981/1982, tänker jag ge två exempel på.

För det första till hemmamatchen mot en av SBL:s bästa lag (under olika namn), både historiskt och i år, BC Luleå den 27 december sålde Köping slut på biljetterna på mindre än två timmar. Samtliga 630 biljetter gick åt och jag tror att klubben hade kunnat sälja minst 1000 biljetter till den här matchen. Det är ju ändå hemvändardagar kring jul och utflyttade Köpingsbor har genom åren visat stort stöd för Köping.

Det andra tecknet på det stora intresset såg jag häromdagen när jag julhandlade på Ica Maxi.

Märkt av ett migränanfall kvällen innan, med en lista lång som världens längsta smörgåstårta gav jag mig in i butiken. Mössan neddragen över pannan med blicken ömsom på listan ömsom på matvarorna som jag plockade från hyllan.

Jag var inte sugen på att prata med någon. Definitivt inte med någon jag inte känner.

Vid frukten, närmare bestämt citrusfrukten, snurrade tankarna runt i huvudet. ”Ska jag köpa satsumas eller clementiner eller är det mandariner. ”Jag köper satsumas de är sötare eller clementiner, de är kärnfria. Eller är det mandariner”, tänkte jag och beslutade mig för ett par kilo apelsiner.

Då smög sig en äldre herre fram till mig. Jag skulle gissa att (utan att förolämpa någon) han är äldre än 70 år . Ingen jag på något sätt är bekant med. Kanske därför han vågade sig fram till mig. Men han ursäktade sig och frågade om jag inte var involverad i basketen i staden. Vet inte om han sett mig i hallen, kommentera matcher eller läst något jag skrivit. Men han kände i alla fall igen mig.

Han fortsatte sedan att fråga om jag var med i går (lördag) till Östersund. Sedan talade vi om segermatchen mot Jämtland samt säkert 10 minuter till om Köpings hittills fantastiska säsong och jag fick förklara hur slutspelet fungerade. Sedan skiljdes vi åt, jag tog mina apelsiner lade ner dem i vagnen och gick vidare. Med ett leende på läpparna. Mannen gick vidare på sitt håll. Förhoppningsvis även han med ett leende på läpparna.

Två bevis på att Köpingsborna sluter upp för Köping Stars.

God Jul och vi ses i KB-hallen 27 december.