Det är förstås uppenbart att Stars just nu inte är på den bästa platsen rent mentalt.

I ett par av våra förluster har vi några helt Ok matcher rent spelmässig. Mot BC Luleå fick vi inte i våra öppna lägen i slutet av matchen och mot Nässjö fick vi inte de viktiga defensiva stoppen.

Samtidigt har vi gått på knäna med spelare som inte kunnat delta i tillräckligt stor utsträckning och således spelat flera av dessa matcher med 3-4 viktiga rotationsspelare borta. Nu när vi äntligen fått tillbaka alla från långtidsskador så dyker nytt trams som stukade fötter, magsjuka och influensa upp.

För ett lag i harmoni är detta överkomliga hinder, för Stars i skrivande stund, blir det en adderad börda.

Vi kämpar för att inte låta förlustsviten bli för betungande och därför säger jag följande…

Ingen tippade faktiskt Köping bättre än 7-8 i grundserien, så vad är problemet?
Problemet är att vi faktiskt spelade ganska bra på försäsongen och i början av SBL och då höjdes förväntningarna något. Vi själva tycker att vi verkligen borde tagit minst två-tre segrar till. Men framförallt är det vår lägsta nivå, som är för låg, som irriterar. Spelmässigt haltar det inte betänkligt – och ibland är det rent av amputerat!

Det som var enkelt under försäsongen och i början av grundserien är nu erbarmligt svårt! Öppna skott missas, vi blir slagna för enkelt 1-1, hinner inte rotera eller missar det helt och hållet. Men så var inte fallet i fredags mot Södertälje. Den som säger något annat såg inte matchen eller förstår inte vad de ser.

Hade vi spelat en perfekt match defensivt så tror jag ändå vi hade torskat med 15 poäng. Södertäljes spelare visade varför de är i en helt annan paygrade än vad Köpings spelare är. Punkt!

Hade vi inte missat de saker vi ville göra eller våra öppna lägen så hade vi antagligen ändå förlorat med 6-8 poäng… Ibland kan det vara jobbigt att erkänna att oavsett vad vi hade gjort (i just denna matchen) så hade vi antagligen förlorat ändå.

Fokus under helgen har legat på att försöka undvika att de passningarna vi ska slå inte slås 1-2 sekunder för sent. Fokus har också legat på att stå 1 steg mer åt ”rätt håll” för att göra det lite svårare för Södertälje i sin offensiv. Sen får vi se hur långt det räcker?

Det vi lever på just nu är att av de sju förlusterna vi har i rad, så har vi stunder då vi är med och tävlar på riktigt.

Mot Södertälje hade vi långa stunder där vi var allt ifrån Bra till Ok, men vi orkar inte hålla fokus och det är förstås kopplat till självförtroendet. Ta BC Luleå hemma – då missade vi våra skott i slutet av matchen efter att ha haft ledningen i princip 75% av matchen.

Mot Södertälje spelar vi korrekt (inom felmarginalen) i Q1 och lite över halva Q3. Självfallet är jag bekymrad över vår mentala uthållighet, dvs. att vi inte orkar hålla fokus längre stunder än vad vi gör.

Men i lägen som det vi är i nu måste vi fokusera på att våra stunder av nykterhet skall bli längre istället för att fokusera på det vi gör fel… Vi vet vad vi gör fel. Vi måste sluta älta det och göra någonting åt det istället.

Det är lite som att avvänja sig ifrån vilket beroende som helst. Ett steg i taget.

Om vi utgår ifrån att ingen i sina sinnes fulla bruk kommer att sätta en enda krona på Köping mot SBBK nu på måndag, vad har vi då att bekymra oss över? Om i princip alla ändå tror att vi kommer förlora så spelar det ju ingen roll om vi förlorar!?
Släpp oket och våga lira…

Efter att ha sett Södertälje matchen flera gånger så ser jag saker vi gör bra ena stunden för att hantera exakt samma situation helt annorlunda i nästa stund. Varför?

Fråga en golfare eller skidskytt! De kan identifiera med det. Vi har tappat svingen (på golf-språk) eller har fått ”frossa” och kan inte sätta skotten på vallen trotts att det är vindstilla.

Osäkerheten är total i vissa stunder, men blandas med stunder där det mesta stämmer och faktiskt ser ganska bra ut. Det som är Köping Stars problem just nu handlar inte om teknisk eller fysisk kapacitet, utan om mental inkapacitet. Vi spelar ängsligt och krampaktigt i anfall och stundom näst intill lamslaget i försvar.

Vi är inte bra just nu, men vi vet att vi är inte så här dåliga. Det är just därför det är så jobbigt!

Jag har varit med om detta förr i andra lag, både som spelare och coach, och det är aldrig enkelt att ta sig ur situationer som dessa.

För varje förlust som hopar sig märker man att färre och färre människor kommer fram och önskar en lycka till. Färre och färre människor kommer till hallen och de stackare som väl vågar sig fram har ett påklistrat leende för de vill inte såra en 🥴

Jag såg någonting i Stars under hösten och jag ser det fortfarande 25-50% av tiden, även i matcherna vi förlorat. Vi vet också att självförtroende är en färskvara och det räcker med en vinst så börjar saker och ting falla på plats igen. Jag hoppas bara att våra fans och sponsorer förstår att vi gör allt vi kan för att lösa detta så fort som möjligt.

Med det sagt vill jag också säga att vi är inte ensamma om att falla på arslet ibland. Vi har förvisso den längsta förlustsviten i SBL i nuläget, men inget varar för evigt (på både gott och ont).

Fråga Borås som hade sex vinster i rad och åkte på ett riktigt stjärnsmäll mot Södertälje med 26p. Eller Nässjö som förlorat sina två senaste matcher med +/- 30 poäng.

I den andra halvan av SBL’s alla matcher (undantaget Fryshuset) har det förlorats 50% fler matcher med 20+ än i den första halvans matcher av SBL. Skador och formsvackor påverkar mer och mer ju längre säsongen lider, så vi är inte ensamma i eländet.

Ibland är det skönt att inte vara eländig ensam! Jag får inte ett dugg dåligt samvete av att säga det högt, för jag vet att andra tänker lika dant även om de inte alltid erkänner det.

Vi vet alla, utifrån egna erfarenheter, att glädjen vi upplever då något bra händer är avsevärt mycket starkare om man gått igenom ett elände precis innan. Just nu är vi mitt i eländet, men fan va skönt det ska bli när den där segern äntligen kommer!

Då ska jag korka upp en 24-åring och ta mig en jävel!

Torbjörn Gehrke
Köping Stars

Foto: Robert Bjarnefeldt