Vi hade stora förhoppningar inför Jämtlandsmatchen i och med att Steven Harris var skadad. I matchen mot BC Luleå såg Jämtland mer än mänskliga ut så vi kände väl att vi hade en chans… men icke!

Man kan tycka att slutsiffrorna visade på en jämn match, men i ärlighetens namn var vi aldrig nära. Jämtland startade med att göra 4-14 på oss (precis samma fina start som de fick mot Norrköping) och sen vart hela matchen bara en enda lång frustrerande transportsträcka.

Vi hade en ”plan” (som Sickan säger) att attackera framförallt två av Jämtlands spelare lite extra nu när Harris inte kunde spela och det gick väl helt Ok. Vi fick relativ god utdelning offensivt genom att göra på det viset, men defensivt blev vi slaktade i första halvlek. Totalt sätt var vi lättlästa och plockades effektivt ned av Jämtlands försvar. Vi saknade det där lilla extra. Ingen kreativitet, power eller övertygelse.

Planen vi (jag) hade fungerade inte alls defensivt och vi ska skatta oss lyckliga att vi bara låg under med 12p i halvlek. Hade Ernests Kalve inte satt sitt halvplans skott (på ett ben) i slutsekunden av Q1 och Tim Carlsten inte hade satt en relativt tuff trea i sista sekunden av Q2 så hade underläget varit -18 istället för -12.

Vi gör det vi ska i Q3 och ändrade i försvar genom att gå tillbaka till ”vårt” försvar istället för att försöka vara ”smarta”. Q3 är helt jämn och vi gör inte så många misstag som i Q1 och 2. Jämtland skjuter 10 trepoängare i Q3 och sätter fyra av dem.

Problemet var att vid samtliga av de trepoängare som de sätter så tar vi fel beslut i försvaret, och självklart så sätter Jämtland alla de skotten! Vi fick ner avståndet till -5 poäng (39-44) och hade momentum, men när vi gick bort oss på RT Guinn och han satte sin trea (efter ett straffkast) till 39-48 så gick luften ur oss. Men som sagt, Stars satt aldrig i förarstolen under denna match.

Vi var för snälla i Pn’R (pick and roll) byten. Vi bytte både för enkelt, för tidigt och i helt fel lägen vilket gjorde att vi hamnade på fel sida av Jämtarna i väldigt utsatta lägen. Den är det förstås aldrig självklart att man blir straffad varje gång man gör fel, men Jämtland har för bra spelare för att inte utnyttja sådana misstag.

Att vi sen lyckades krympa avståndet till respektabla -7 är förstås inte att förringa. Det är en skillnad att ”ge upp” och torska med 20+ vis-á-vis att kämpa på och förlora med singelsiffror. Det visar i alla fall att man faktiskt bryr sig.

Mitt problem är att jag faktiskt är väldigt förbannad och irriterad över att vi inte tar chansen när vi fick den, men jag orkar inte ens leva ut min irritation. Jag är precis lika trött som mina spelare just nu och Köping Stars behöver det här uppehållet oerhört mycket… det kunde inte ha kommit mer lägligt.

Normalt sett, de senaste 5-6 åren, har jag tyckt att dessa landslagsuppehåll bara varit jobbiga och tråkiga. Att behöva träna oavbrutet i 10-12 dagar, utan matcher, mitt i mörkaste november, mitt i serien, har varit astråkigt och extremt omotiverande.

Men nu kan jag säga att uppehållet kommer som en gudagåva!

Jag tror att spelarna är precis lika mentalt slut som jag. Att ha spelat flera bra matcher med en kort rotation de senaste 5-6 veckorna har varit väldigt slitsamt mentalt.

Tajt förlust mot Jämtland precis när skadorna började (Jordan Giles) och sen en tajt förlust mot Nässjö, samt en grymt bra första halvlek mot Borås där de sen bara pulveriserade oss i Q3. Det sliter mentalt (och fysiskt) att känna att man stundtals faktiskt spelar ganska bra men helt enkelt inte räcker till.

Spelarna behöver ledigt och med ledigt menar jag inte ”lätta” träningar, utan helt ledigt. Vi har varit för få som har fått göra för mycket för länge så till och med jag är trött!

Nu ser vi fram emot återkomsten av både Jordan Giles, Hampus Åhlin och Oliver Gehrke efter uppehållet. Samtliga tre bör vara spelklara efter uppehållet och även om de kanske inte är redo att spela tunga minuter direkt, så kommer de att vara ett enormt lyft för oss när vi som mest behöver det.

Efter uppehållet väntar fem riktigt tuffa matcher mot Norrköping, Luleå och Södertälje och som vi sa innan Jämtland så krävs det några vinster…

Vi vet att inte en enda av de matcherna går att räkna hem på något sätt och tanken på att vi i teorin kan gå 0-5 skrämmer nog oss alla. Jag hoppas bara att den rädslan kan omvandlas till möjligheter och motiverar oss att göra det som krävs för att ta ett par vinster innan juluppehållet.

Vi måste börja vinna några matcher som vi kanske inte ”borde” vinna om vi verkligen vill hänga med i fighten och inte bli avhängda i tabellen redan innan jul!

Nu handlar det bara om att sy ihop våra bästa matcher och bästa stunder till ett paket, sätta en rosett på det paketet och leverera!

Torbjörn Gehrke
Köping Stars