Det finns flera vägar man kan välja att gå som tränare efter ett oönskat resultat.
Min uppfattning är den att man som tränare allt för ofta fokuserar för mycket på ens egna och sitt lags misstag.
Med åren har jag dock insett att mer än ofta provoceras både jag själv och mina spelare till att göra misstag av lagen man möter och ibland av både publik och domare.
Med andra ord är det inte alls ovanligt att det är motståndarna som gör att man spelar sämre än man vill erkänna.

Det som hände i förrgår (fredags) mot Norrköping var i princip samma sak vi råkade ut för mot Jämtland för två veckor sedan. Men mot Jämtland tror jag vi omedvetet ursäktade oss själva pga en väldigt lång bussresa samma dag som matchen. Det var dessutom blott vår andra match för säsongen, utan många träningar i benen, så den förlusten var enklare att avfärda. Men igår mot Norrköping hände det igen och denna gång fanns det inga ursäkter. Vi klarade helt enkelt inte av att hantera intensiteten och fysiken vilket ledde till tappad energi och mod i vårt eget spel. Det var alldeles uppenbart att Norrköping var bättre förberedda på att spela tufft och fysiskt än vad vi var.

Min gissning är att Norrköpings matcher i Litauen förra veckan, mot internationellt toppmotstånd, hade en stor del i deras sätt att spela just nu. Norrköping spelade på en helt annan fysisk- och mental intensitetsnivå än vad Stars gjorde. Norrköping ”tog bort” det mesta av det vi ville göra offensivt, vilket gjorde oss passiva och sårbara. Defensivt klarade vi inte av att ta bort det de ville göra även om vi mer eller mindre visste vad som komma skulle. Under de perioder av matchen Stars lyckades matcha Norrköpings fysik och intensitet så spelade vi inte bara jämt, utan kunde till och med knappa in/rycka ifrån. Men det är en sak att spela ”tufft” i kortare perioder av en match och en helt annan att göra det konsekvent i 40 minuter.

Norrköping saknade tre av sina importer i denna match och vi saknade fyra av våra roteringsspelare. Det vore dock oförskämt att påstå att vi saknade våra spelare mer än Norrköping. Faktum är att det vore till och med både arrogant och felaktigt. Norrköping kommer att bli riktigt bra i år. Om det råder inget tvivel.

Samtidigt måste jag ändå säga att om man nu ska förlora en match, så är det bättre om man lämnar hallen med en insikt istället för en illusion eller misstanke. Vi fick stryk av ett bättre lag, som när de är fulltaliga, kommer att vara ännu starkare. Men jag vill samtidigt påstå att Stars har potentialen att slå alla lag i SBL i år när vi får ihop spelet jag ser oss göra i perioder av matcherna vi spelar. Men vi måste prestera under längre stunder än vad vi gör idag. Väl vi blir friska och får våra mil under huven så kommer vi att bli ett hot. Inte ett förhandstippat topplag, men definitivt ett hot. Fysiken, viljan, talangen, bredden och ambitionen finns. Läxan i fredags sved – men den var ovärderlig!

Vi saknar intensitet, fysik och på ren svenska ”lite jävlar-anamma” på träningarna för att förbereda oss bättre inför matcher mot den breda topp som finns i SBL i år. Norrköping, Jämtland, Södertälje, Borås, BC Luleå och Nässjö är alla stora, starka, fysiska och snabba. Norrköping saknade tre bärande spelare i fredags, men samtidigt matchade de 6 av de 10 spelare de har som kommer att får regelbundna minuter i SBL mellan 25-35min. Det var inget B-Lag vi mötte. Visst kommer de att vara bättre än i fredags med full trupp, men det kommer vi också att vara med full trupp. Vårt spel i nuläget vinner kanske en av fyra matcher mot top 6 lagen. Om vi kräver lite mer av oss själva på träning för att kunna slå topplagen, så tror jag att en eller kanske till och med två av fyra matcher under grundserien är fullt rimligt. Det är vare sig omöjligt eller orimligt!

Nästa text tänkte jag blir en lite närmare analys av lagen i SBL som vi skall möta och vart jag tror vi hamnar i den näringskedjan.
Men låt oss avvakta tills efter första omgången av SBL spelats nu på fredag för då har vi dessutom lite mer fakta på benen.