I ärlighetens namn har det funnits en anledning till att jag inte skrivit på ett tag! Den absolut största anledningen har varit att jag inte haft något konstruktivt att förmedla på ett positivt sätt och då har jag valt att täppa till brödsaxen.Det kanske andra borde fundera på ibland också
Återkommer till det…

Jag har precis som alla andra runt Köping Stars varit väldigt frustrerad pga. vissa av våra prestationer. Det faktum att det tagit längre tid att få ihop spelet än vi hoppats på och dessutom förlorat enstaka matcher på ett sätt som inte känts så bra, har tyngt en del. Men vi gnuggar vidare och har äntligen hittat ett sätt vi är bekväma att spela på och nu gör vi allt för att hinna ikapp.

Skillnaden mellan BC Luleå förlusten och Södertälje vinsten var faktiskt så enkel att BC Luleå satte de tuffa skotten. Ingen vidare förklaring behövs – vårt försvar var på samma nivå i bägge matcherna.

Jag måste dock, främst till våra egna supportrar, berätta hur glad och stolt jag är över hur truppen hållit ihop genom säsongen. Viljan och ambitionen att träna hårt finns fortsatt där trots alla förluster.

Vis-á-vis min erfarenhet är det ingen självklarhet. Många lag hade klappat ihop mentalt efter allt vi gått igenom. Jag hoppas innerligt att vi kommer få betalt för vår uthållighet innan denna säsongen är över – det tror jag vi kommer att få. Vi vet att vi inte ligger där vi hade velat ligga just nu, men vi har f*n i mig inte gett upp och gör allt för att komma ikapp!

Precis som den svenska sjukvården har en vårdskuld så har Köping Stars en ”tränings- och matchskuld” pga. skador och Corona. Vi nämnde redan i oktober/november att den risken var uppenbar. Vi släpar helt enkelt efter och vi tycker själva att borde vunnit 2-3 matcher mer än vad vi gjort. Men vi kan och vi kommer att minska underskottet till slutspelet. Sista veckornas insatser mot BC Luleå och Södertälje visar att vi blir bättre. Tro, hopp, tålamod och hårt arbete är receptet vi förlitar oss på.

Vi i Köping Stars är förstås långt ifrån ensamma om att ha gått igenom långtidsskador och sjukdomar.

BC Luleå, Jämtland, Södertälje, Borås, m.fl. har som sagt gått igenom minst samma sak. Det är dock viktigt att förstå hur mycket svårare det är att återhämta sig när man har en trupp där den äldsta spelaren är 27 år och truppen har noll landskamper! Det är som att jämföra äpplen och päron.

Vart står vi nu? Vad kan vi säga efter vinsten mot Södertälje? En gång är ingen gång. Två gånger kan vara en tillfällighet. Tre gånger är ett mönster.

Att matchen betydde mycket för Södertälje går dock inte att ta miste på. Att den betydde mycket för oss är förstås en självklarhet. Apropå betydelsen av den matchen så levererade Martin Pahlmblad (en av mina personliga favoriter) en imponerande pungspark mot sig själv och sitt eget lag efter den matchen. Gå in på webbsändingen och lyssna på den om ni inte redan hört den… Det var klass på den kommentaren!

För oss betyder det bara att SBBK tog den matchen på allvar, och det betyder i sin tur att vi kan ta vinsten på allvar. Det var inget dussingäng vi slog på bortaplan!

Tyvärr tog vi tydligen den vinsten med ett ”felbyggt lag” och att vår ambition att bygga Köping Stars ”långsiktigt” är uppenbarligen en snuttefilt för att vi inte vinner matcher här och nu? Dessa kommentarer har vår egen Michael Sandsjö ifrån BBlat citerat basketoraklet Jonte Karlsson så sent som idag.

Detta måste enligt min mening kommenteras!

Att vi byggt laget fel får stå för Jonte Karlsson och det tänker jag inte kommentera då det handlar mer om smak- och åsikter än något annat. Jag nöjer mig med att konstatera det kanske inte så konstigt att Jonte Karlsson inte längre är coach i SBL. Tiden och basketen har kanske helt enkelt sprungit honom förbi sedan hans halvdana insats i sin comeback som coach för ett par år sedan i Borås. Det kanske var enklare förr – vad vet jag?

Det jag inte kommer låta rinna under bron är kommentaren att ”långsiktighet” skulle vara ”ett populärt sätt att komma undan pressen att vinna matcher här och nu”! Att en sådan kommentar kommer ifrån en av landets absolut största basketprofiler får helt enkelt inte bara ligga kvar orörd på farstun och lukta skit. Den måste städas undan…

Att totalt misskreditera de föreningar som bevisligen gjort det Jonte Karlsson säger är en ”populär” ursäkt är både okunnigt och förolämpande mot de föreningar som faktiskt så sent som det senaste decenniumet vandrat just den vägen.

Borås satsade för kanske 10-12 år sedan under ett par år på ett svenskt material för att på sikt kunna vara med och konkurrera i ligan. Nu är de ett respekterat topplag i SBL sedan 7-8 år tillbaka och en av de mest välmående ekonomierna i SBL.

Jämtland satsade för 8 år sedan på ett ungt svenskt material i ett par år för att på sikt vara med och konkurrera. Nu är de SM-guld favoriter tillsammans med Norrköping och har både en stabil publik och ekonomisk bas att stå på.

Nässjö har satsat på ett liknande sätt nu i ett par år och gick till semifinal förra året och har i princip samma lag denna säsong.

Umeå gör så gott de kan för att behålla de unga spelarna de satsar på med sina begränsade ekonomiska resurser.

När Köping nu säger att de vill göra samma sak – då är det en ”ursäkt” till att man förlorar matcher?

KYSS MIG NÅGONSTANS DÄR SOLEN INTE SKINER!

Köping har två bärande spelare födda 2000 (Gehrke och Carlsten). Två spelare födda 1998 (Senghore och Flood). En spelare född 2002 (Klaasma). En spelare född 1997 (M. Larsson). Ingen svensk född tidigare än 1994 och ingen har en enda seniorlandskamp. Alla importer är unga, oerfarna och/eller underskattade (ej McGaughey) och är definitivt inte en ekonomisk belastning för klubben. Alla är eller har varit i top 5 i någon kategori, men ändå krävs det mer…!?

Detta är inget försvars- eller brandtal, utan det är fakta och en allvarlig diskussion som alla föreningar och vi inom svensk basket måste ta på allvar. Vi behöver fler lag i SBL för att ge fler unga spelare chansen. Fler ”sämre” matcher för topplagen så att även de kan använda sin bänk och ge speltid och utveckling till alla. Att våga säga att långsiktighet är det man satsar på och att vinster inte är det primära just nu får inte förlöjligas!

Vi kan inte i ena andetaget säga att ”inga svenska lag satsar tillräckligt på sina unga svenska spelare” för att i nästa andetag säga ”deras importer måste göra mer” eller ”de vinner inte tillräckligt många matcher”!! Att ge Köping cred för att vi använder unga spelare och ger dem chansen att utvecklas, för att sedan såga oss för att vi inte vinner tillräckligt många matcher – hur går det ihop? Snacka om att vilja ha kakan och äta den också!

Jag känner att vi faktiskt har blivit bättre på att ge positiv feedback offentligt och vi måste fortsätta jobba på att kommentera ”andra inom familjen” på ett konstruktivt sätt och med en framtidstro!

Ett bra exempel är när jag höll på att ramla av stolen när jag fick höra Nick Rajacic i SVT kommentera BC Luleå mot Köping! När Luleå bombade sönder Köping i Q3 säger Nick: ”Luleå skjuter bra – de är helt enkelt bättre än Köping – Köping gör rätt saker i anfall och försvar men de måste sätta sina öppna skott om de ska ha en chans”. För en person som twittrar och bloggar väldigt många ”klick-vänliga” och ganska provokativa kommentarer blev jag mäkta imponerad av Rajacic’s insikt i att SVT inte är forumet att vara ocensurerat negativ eller detalj-kritisk. Istället var han objektiv, informativ och konstruktiv i sin ”kritik”. Det Nick Rajacic gjorde just där var viktigare för svensk basket än vi kan ana och förhoppningsvis får han även fortsatt förtroende att kommentera SBL. Det var ett lysande jobb i att sprida en positiv upplevelse av att se på basket. Bara för att ett lag är bättre måste inte det andra vara kass. Negativ kritik är också viktigt ibland – men den positiva är minst lika viktig och är det 50/50 så välj den positiva.

Köping Stars har inte levererat det vi hade hoppats på till dags datum. Det har ingen påstått vare sig internt eller externt. Tvärt om!

Men vi jobbar som sagt på det varje dag. Det gäller mig som tränare, Ernie som assisterande, klubben runt omkring laget, med-team, fys-team och vår mentala tränare, etc. Vi gör allt vi kan.

Det gäller även alla spelare i truppen.

Innan säsongen kläddes Dominic Robb av i olika media. En spelare som har motbevisat ALLA och vi är enormt stolta över vad han åstadkommit.

Att Liam O’Reilly nu får klä skott för vissas missnöje är också lite onyanserat. Inget lag är bättre än sin svagaste länk, samtidigt som en stjärna sällan lyckas hindra en kedja från att brista om den är rostig. Lag är alltid en helhet ifrån topp till botten. Från styrelsen till team manager och allt där emellan.

Evan McGaughey togs till Köping för att Oliver Gehrke och han, som stora skyttar, ska spela försvar inside men samtidigt sträcka golvet så att Dominic Robb och Kevin Senghore-Petersson kan få lite mer utrymme att jobba inside. Liam O’Reilly är I princip vår enda riktiga ”kreatör” med bollen och vi jobbar varje dag med att hitta balansen i laget för vad som är ”för lite kreativitet” och när det blir ”för mycket”. Att hitta rätt balans i den uppgiften är inte lätt för någon.

Ibland hittar man faktiskt aldrig den balansen.

Vi kan inte förvänta oss att Liam skall anpassa sig till oss och inte heller att vi ska enkom anpassa oss till Liam. Vi måste hitta en nivå någonstans mitt emellan – en ”common ground i landet vanilj”. Ett vinnande koncept som han förövrigt definitivt inte hittade i Tyskland där han inte fick vara kvar, utan istället hade i Litauen med laget han var med och förde upp i högstaligan.

Nu har jag rensat luften och både förklarat varför vi gör det vi gör idag och vad det är vi vill åstadkomma på sikt. Framtiden kommer att utvisa om vi valt rätt eller fel väg!

Jag hoppas verkligen att det finns en tro på Stars i Köping för annars har vi verkligen inte lyckats.

En äkta hemmaplansfördel med mycket publik nu när restriktionerna släppts i vår avgörande match mot Umeå på fredag i kampen om slutspelsplacering skulle verkligen skicka en signal att vi är inte ensamma i denna fighten!

Vi tror på oss!

Torbjörn Gehrke
Köping Stars

Det är förstås uppenbart att Stars just nu inte är på den bästa platsen rent mentalt.

I ett par av våra förluster har vi några helt Ok matcher rent spelmässig. Mot BC Luleå fick vi inte i våra öppna lägen i slutet av matchen och mot Nässjö fick vi inte de viktiga defensiva stoppen.

Samtidigt har vi gått på knäna med spelare som inte kunnat delta i tillräckligt stor utsträckning och således spelat flera av dessa matcher med 3-4 viktiga rotationsspelare borta. Nu när vi äntligen fått tillbaka alla från långtidsskador så dyker nytt trams som stukade fötter, magsjuka och influensa upp.

För ett lag i harmoni är detta överkomliga hinder, för Stars i skrivande stund, blir det en adderad börda.

Vi kämpar för att inte låta förlustsviten bli för betungande och därför säger jag följande…

Ingen tippade faktiskt Köping bättre än 7-8 i grundserien, så vad är problemet?
Problemet är att vi faktiskt spelade ganska bra på försäsongen och i början av SBL och då höjdes förväntningarna något. Vi själva tycker att vi verkligen borde tagit minst två-tre segrar till. Men framförallt är det vår lägsta nivå, som är för låg, som irriterar. Spelmässigt haltar det inte betänkligt – och ibland är det rent av amputerat!

Det som var enkelt under försäsongen och i början av grundserien är nu erbarmligt svårt! Öppna skott missas, vi blir slagna för enkelt 1-1, hinner inte rotera eller missar det helt och hållet. Men så var inte fallet i fredags mot Södertälje. Den som säger något annat såg inte matchen eller förstår inte vad de ser.

Hade vi spelat en perfekt match defensivt så tror jag ändå vi hade torskat med 15 poäng. Södertäljes spelare visade varför de är i en helt annan paygrade än vad Köpings spelare är. Punkt!

Hade vi inte missat de saker vi ville göra eller våra öppna lägen så hade vi antagligen ändå förlorat med 6-8 poäng… Ibland kan det vara jobbigt att erkänna att oavsett vad vi hade gjort (i just denna matchen) så hade vi antagligen förlorat ändå.

Fokus under helgen har legat på att försöka undvika att de passningarna vi ska slå inte slås 1-2 sekunder för sent. Fokus har också legat på att stå 1 steg mer åt ”rätt håll” för att göra det lite svårare för Södertälje i sin offensiv. Sen får vi se hur långt det räcker?

Det vi lever på just nu är att av de sju förlusterna vi har i rad, så har vi stunder då vi är med och tävlar på riktigt.

Mot Södertälje hade vi långa stunder där vi var allt ifrån Bra till Ok, men vi orkar inte hålla fokus och det är förstås kopplat till självförtroendet. Ta BC Luleå hemma – då missade vi våra skott i slutet av matchen efter att ha haft ledningen i princip 75% av matchen.

Mot Södertälje spelar vi korrekt (inom felmarginalen) i Q1 och lite över halva Q3. Självfallet är jag bekymrad över vår mentala uthållighet, dvs. att vi inte orkar hålla fokus längre stunder än vad vi gör.

Men i lägen som det vi är i nu måste vi fokusera på att våra stunder av nykterhet skall bli längre istället för att fokusera på det vi gör fel… Vi vet vad vi gör fel. Vi måste sluta älta det och göra någonting åt det istället.

Det är lite som att avvänja sig ifrån vilket beroende som helst. Ett steg i taget.

Om vi utgår ifrån att ingen i sina sinnes fulla bruk kommer att sätta en enda krona på Köping mot SBBK nu på måndag, vad har vi då att bekymra oss över? Om i princip alla ändå tror att vi kommer förlora så spelar det ju ingen roll om vi förlorar!?
Släpp oket och våga lira…

Efter att ha sett Södertälje matchen flera gånger så ser jag saker vi gör bra ena stunden för att hantera exakt samma situation helt annorlunda i nästa stund. Varför?

Fråga en golfare eller skidskytt! De kan identifiera med det. Vi har tappat svingen (på golf-språk) eller har fått ”frossa” och kan inte sätta skotten på vallen trotts att det är vindstilla.

Osäkerheten är total i vissa stunder, men blandas med stunder där det mesta stämmer och faktiskt ser ganska bra ut. Det som är Köping Stars problem just nu handlar inte om teknisk eller fysisk kapacitet, utan om mental inkapacitet. Vi spelar ängsligt och krampaktigt i anfall och stundom näst intill lamslaget i försvar.

Vi är inte bra just nu, men vi vet att vi är inte så här dåliga. Det är just därför det är så jobbigt!

Jag har varit med om detta förr i andra lag, både som spelare och coach, och det är aldrig enkelt att ta sig ur situationer som dessa.

För varje förlust som hopar sig märker man att färre och färre människor kommer fram och önskar en lycka till. Färre och färre människor kommer till hallen och de stackare som väl vågar sig fram har ett påklistrat leende för de vill inte såra en

Jag såg någonting i Stars under hösten och jag ser det fortfarande 25-50% av tiden, även i matcherna vi förlorat. Vi vet också att självförtroende är en färskvara och det räcker med en vinst så börjar saker och ting falla på plats igen. Jag hoppas bara att våra fans och sponsorer förstår att vi gör allt vi kan för att lösa detta så fort som möjligt.

Med det sagt vill jag också säga att vi är inte ensamma om att falla på arslet ibland. Vi har förvisso den längsta förlustsviten i SBL i nuläget, men inget varar för evigt (på både gott och ont).

Fråga Borås som hade sex vinster i rad och åkte på ett riktigt stjärnsmäll mot Södertälje med 26p. Eller Nässjö som förlorat sina två senaste matcher med +/- 30 poäng.

I den andra halvan av SBL’s alla matcher (undantaget Fryshuset) har det förlorats 50% fler matcher med 20+ än i den första halvans matcher av SBL. Skador och formsvackor påverkar mer och mer ju längre säsongen lider, så vi är inte ensamma i eländet.

Ibland är det skönt att inte vara eländig ensam! Jag får inte ett dugg dåligt samvete av att säga det högt, för jag vet att andra tänker lika dant även om de inte alltid erkänner det.

Vi vet alla, utifrån egna erfarenheter, att glädjen vi upplever då något bra händer är avsevärt mycket starkare om man gått igenom ett elände precis innan. Just nu är vi mitt i eländet, men fan va skönt det ska bli när den där segern äntligen kommer!

Då ska jag korka upp en 24-åring och ta mig en jävel!

Torbjörn Gehrke
Köping Stars

Foto: Robert Bjarnefeldt

Jag skrev en längre text i natt efter matchen som ren terapi för att helt enkelt vädra mina egna tankar… lite som en dagbok!
Dessa texter förklarar förstås också delvis vad vi (jag) tycker händer i truppen för de runt omkring laget som inte bara är X’s & O’s nördar (dvs. det rent taktiska- och tekniska utförandet).

Den texten kommer ut igen lite senare i morgon. Jag insåg nämligen att det jag hade skrivit hade väldigt lite att säga om just matchen mot Södertälje och det insåg jag först när jag läste den nu på morgonen.

Vad hände då mot Södertälje?

Kontentan är den att vi spelar utan självförtroende och behöver antingen göra två eller tre riktigt bra matcher i rad eller vinna en dito. Att säga att man ”inte ska tänka på förlusterna” utan att bara ”gå ut och göra jobbet” är enklare sagt än gjort och naivt.

Just sådana tankar som dyker upp är i princip omöjliga att mota bort och är en av anledningarna till att psykologer har ett jobb. Det går att mota Olle vid grinden, men det är svårt och man gör det inte i en handvändning.

Södertälje spelar helt enkelt och avsevärt mycket bättre basket än vad vi gör just nu. De är aggressiva i sitt spel och sina intentioner både defensivt och offensivt.

När Södertälje får ett halvöppet skott funderar de inte på om ”ska jag verkligen ta detta avslutet?”. Den tanken kommer kanske till dem när bollen redan är i luften om den kommer över huvud taget. Vi får den tanken innan vi ens fångat bollen och låååångt innan vi skjuter!!

Jag har sagt det tidigare i någon text tror jag, dvs. att erfarenhet kan man bara få genom att uppleva saker. Det är liksom det erfarenhet betyder!
Låt mig förklara hur detta översätts i vårt spel…

Om vi isolerar Q3 så var vi tvungna att hitta på någonting annorlunda och bestämde oss för att gå över till ett zonförsvar när Dominic Robb dessutom stukade foten i Q2. Under de första 5 minuterna av Q3 hittade vi var sin spelare att matcha upp med utan att vår positionering var helt given. Vi var aktiva, flexibla och pratade.

Coach Brugué Garcia i Södertälje tar en Time-Out, påminner spelarna hur de skulle göra och vips så slutade vi att göra det vi gjort minuterna innan. Det var marginella ändringar Södertälje gjorde, men det fick katastrofala följder utifrån hur vi agerade. Att inte tappa fokus kan översätts till vad det är man vill göra.

I detta fallet var det i försvar och vi ville matcha upp med var sin spelare, så gott det gick. Vi gjorde det riktigt bra de första 5 minuterna av Q3, men i de sista 5 minuterna hamnade fokus på hur vi skulle göra det. Delvis är detta förstås mitt fel eftersom vi inte tränat på just det försvaret tillräckligt mycket och inte hunnit med alla detaljer än.

Men, under de första fem minuterna i Q3 löste vi problemet och hittade var sin gubbe att matcha upp med och brydde oss inte lika mycket om hur vi gjorde det jämfört med att det var tvunget att ske oavsett hur.

Ju mer erfarenhet vi samlar på oss i denna gruppen så kommer vi förstå att vad inte är lika viktigt som hur, men att varför är viktigast av allt! Vi måste bli bättre på att lösa problem framför oss utan at ha en ritning som förklarar exakt vad- eller hur saker ska göras i alla lägen.

Ibland måste man improvisera och det gör lag med självförtroende bättre än lag utan självförtroende. Att stoppa motståndarna från att göra mål är varför och möter man bra lag så går det inte att fundera för länge på exakt vad eller hur det skall göras.
Ibland måste man bara ”Just Do it”

Vi ger Södertälje för många enkla avslut både i attack spelet och i skyttet pga. sämre försvar. Det kommer jag inte att argumentera.

Men på videon går det också att se att Södertälje skjuter bollen på ett helt annat sätt än i sina matcher mot tex. Luleå, Norrköping, Jämtland och Nässjö.
Just nu spelar Södertälje med pondus både defensivt- och offensivt.
Det gör inte Köping Stars.

Stars spel i Q1 är inte felfritt, men klart godkänt. I Q2 får vi en mental svacka i både defensiven och offensiven samtidigt, vilket gör att vi tappar kontakten med 10+ poäng.

Sen kommer ju sällan en bedrövelse ensam och i samma sekund som vi har ett hyfsat bra läge att få ner differensen till -12 innan halvlek så stukar Robb foten och sen vi måste packa ihop försvaret för länge då en Södertälje spelare står för länge i tresekunders området och så åker vi på en 3a i slutsekunden till -17 istället.

Sen kommer Q3 som jag redan pratat om… Vi får ner underläget till -12 och sen tappar vi markeringarna i defensiven och vips så är även Q3 förlorad och matchen över.

Vi orkar helt enkelt inte rent mentalt att göra rätt saker över tillräckligt långa perioder just nu.

Nu är det lite drygt 48 timmar tills det att vi möter Södertälje igen.

Snacka om att Köping Stars Julkalender har haft tomma ”luckor” fram tills nu. Frågan är vad som döljer sig bakom Lucka Nr 20?

Torbjörn Gehrke
Köping Basket

Foto: Robert Bjarnefeldt

Man kan alltid ”hitta på” anledningar till varför man förlorar.
Men man kan ibland också ha riktigt bra anledningar.
Risken är att man låter anledningarna bli ursäkter om man inte passar sig…

Köping Stars har nu spelat två matcher i rad med full trupp.
Två förluster.
En katastrofal insats mot Norrköping och en helt OK insats mot BC Luleå.

Jag sa precis innan dessa två matcher att ”vi kommer behöva lite tid att spela in Hampus och Jordan som varit skadade i 6-7 veckor och Oliver gör sina första matcher på i princip över två år – ge oss till efter nästa vecka”.

Nu är nästa vecka här…!

Samtidigt som Köping precis kommer ut ur en otroligt besvärlig tid med Ernests Kalve, Hampus Åhlin och Jordan Giles borta i 6 veckor överlappandes och Oliver ännu inte var klar för spel, så börjar de andra Ligalagen också springa in i början av sina mörka tunnlar. Andrew Smith i BC är enligt utsago borta till jul. Anes Zekovics i Jämtlands säsong är över, Steve Harris och Felix Edwardsson är borta ett tag till. Kennan Gumbs var borta i flera veckor. Cole Welle missade flera veckor för Umeå. Alexander Lindqvist missade matchen mot Luleå, Dartaye Ruffin missade matchen mot Borås. Hur deras skador ser ut och hur lång tid de är borta kan jag inte svara på. Etc, etc…

Kontentan är den att alla lagen kommer att behöva hantera skador. Det är en del av idrotten! För vissa blir det lite större avbräck än för andra, men sällan går man igenom en säsong utan några skador.

Skador är ingen ursäkt – men det är anledningar till att man kanske underpresterar och inte kan leverera. Men vissa finner ett ”flyt”, har lite välförtjänt tur och snor åt sig några segrar.

Ta BC Luleå till exempel…

Det gäller att ”orka” hänga sig kvar i matcher och ge sig själv chansen att vinna. Mot Södertälje håller BC Luleå jämna steg tills 2min kvar av Q2. I Q3 tar Södertälje över och leder med så mycket som 10p i Q3 men Luleå kommer ikapp precis innan Q4. Luleå ligger efter, men släpper aldrig taget. Man håller sig helt enkelt kvar i matchen och ger sig själva chansen att vinna.

Mot Köping gjorde BC Luleå i princip samma sak. Köping tog ledningen efter 14 minuter av matchen och ledde i 25 minuter. Men Luleå hängde kvar i matchen, precis på samma sätt som man gjorde mot Södertälje och satte de viktiga skotten i sista minuten.

Lag med lite ”flow” (som vi så vacker säger) gör just så. Man hittar ett sätt att vinna några matcher här och där oavsett skador eller andra problem.

Södertälje har nu fyra förluster i rad. Köping har fem. Umeå släppte in 123 poäng mot Norrköping och Nässjö förlorade med 37 poäng mot Borås. Samtidigt går Borås på vatten och efter att ha satt en Buzzer-Beater mot Jämtland för seger med 3p för att i matchen efter slå Norrköping med 3p, har nu vunnit sex matcher i rad, varav de sista 4 vunnits med ett snitt på typ 30p!!!

Det kallas flow!!!!

”Basketball is a game of runs” brukar det sägas och det är en säsong också. I slutändan måste man räta ut alla frågetecken och hitta sitt flow innan slutspelet drar igång för åker man ut i en kvartsfinal så kommer ingen ihåg att man vann sex matcher i rad under säsongen i alla fall.

Men om jag ska vara ärlig så skulle jag inte tacka nej till sex vinster i rad för Stars i nuläget…

Jag kommer dock aldrig att låta eventuella förluster överskugga det som är viktigast av allt och det är att hitta ett sätt att spela på som gör att vi känner oss trygga att vi kommer att vara med i varje match framöver. Är vi det, så kommer vi att vara med i varje match i slutspelet också. Allt som är kvalitativt tar tid att bygga – varför skulle basket vara annorlunda?

Vi är dock skyldiga oss själva, klubben, våra sponsorer och våra fans en bra match på tisdag. En vinst skulle inte sitta fel heller…

Men i läget vi befinner oss i så tar man en match i taget och varje träning är till för att vara som bäst i slutspelet. Nu är vi friska igen och har inga ursäkter. Vi har fått träna tillsammans i snart två veckor och vi blir bättre och bättre för varje dag. Det är nu vi skall vara glada och uppskatta att vi faktiskt får göra det vi älskar… Vi måste njuta av varje sekund vi får jobba mot målet.

Om inte annat så borde vi som får vara med känna en uppskattning för att vi nu nästan är fulltaliga!

Erik Flood får tyvärr inte vara med oss just nu och det smärtar oss alla. I väntan på Antidoping Sveriges beslut gällande Eriks sista dopingtest, så har Erik självmant valt att stå vid sidan för att invänta svaret – vi alla i laget håller andan.

Vi vill inget hellre än att få Erik tillbaka till oss. En kille som är bland de första in i hallen och sist ut. Erik som lever, sover, äter, vilar och andas basket. En kille som på de lagfester som varit alltid avstått ifrån alkohol och aldrig i sitt liv tagit droger för att han som barn och tidig ungdom led av Epilepsi. Läkaren var tydlig: ”drick alkohol eller ta droger och du kan dö”.

Att Erik medvetet skulle ha dopat sig finns inte på kartan och det vet alla som känner Erik. Vi hoppas inget annat än att Antidoping Sverige hittar en koppling mellan det kosttillskott Erik tagit och finner att något i det tillskottet inte står med i innehållsförteckningen.

Vi räknar dagarna tills du är tillbaka Erik!

Torbjörn Gehrke
Köping Stars

Ibland ska man bara hålla käften…

Vi hade stora förhoppningar inför Jämtlandsmatchen i och med att Steven Harris var skadad. I matchen mot BC Luleå såg Jämtland mer än mänskliga ut så vi kände väl att vi hade en chans… men icke!

Man kan tycka att slutsiffrorna visade på en jämn match, men i ärlighetens namn var vi aldrig nära. Jämtland startade med att göra 4-14 på oss (precis samma fina start som de fick mot Norrköping) och sen vart hela matchen bara en enda lång frustrerande transportsträcka.

Vi hade en ”plan” (som Sickan säger) att attackera framförallt två av Jämtlands spelare lite extra nu när Harris inte kunde spela och det gick väl helt Ok. Vi fick relativ god utdelning offensivt genom att göra på det viset, men defensivt blev vi slaktade i första halvlek. Totalt sätt var vi lättlästa och plockades effektivt ned av Jämtlands försvar. Vi saknade det där lilla extra. Ingen kreativitet, power eller övertygelse.

Planen vi (jag) hade fungerade inte alls defensivt och vi ska skatta oss lyckliga att vi bara låg under med 12p i halvlek. Hade Ernests Kalve inte satt sitt halvplans skott (på ett ben) i slutsekunden av Q1 och Tim Carlsten inte hade satt en relativt tuff trea i sista sekunden av Q2 så hade underläget varit -18 istället för -12.

Vi gör det vi ska i Q3 och ändrade i försvar genom att gå tillbaka till ”vårt” försvar istället för att försöka vara ”smarta”. Q3 är helt jämn och vi gör inte så många misstag som i Q1 och 2. Jämtland skjuter 10 trepoängare i Q3 och sätter fyra av dem.

Problemet var att vid samtliga av de trepoängare som de sätter så tar vi fel beslut i försvaret, och självklart så sätter Jämtland alla de skotten! Vi fick ner avståndet till -5 poäng (39-44) och hade momentum, men när vi gick bort oss på RT Guinn och han satte sin trea (efter ett straffkast) till 39-48 så gick luften ur oss. Men som sagt, Stars satt aldrig i förarstolen under denna match.

Vi var för snälla i Pn’R (pick and roll) byten. Vi bytte både för enkelt, för tidigt och i helt fel lägen vilket gjorde att vi hamnade på fel sida av Jämtarna i väldigt utsatta lägen. Den är det förstås aldrig självklart att man blir straffad varje gång man gör fel, men Jämtland har för bra spelare för att inte utnyttja sådana misstag.

Att vi sen lyckades krympa avståndet till respektabla -7 är förstås inte att förringa. Det är en skillnad att ”ge upp” och torska med 20+ vis-á-vis att kämpa på och förlora med singelsiffror. Det visar i alla fall att man faktiskt bryr sig.

Mitt problem är att jag faktiskt är väldigt förbannad och irriterad över att vi inte tar chansen när vi fick den, men jag orkar inte ens leva ut min irritation. Jag är precis lika trött som mina spelare just nu och Köping Stars behöver det här uppehållet oerhört mycket… det kunde inte ha kommit mer lägligt.

Normalt sett, de senaste 5-6 åren, har jag tyckt att dessa landslagsuppehåll bara varit jobbiga och tråkiga. Att behöva träna oavbrutet i 10-12 dagar, utan matcher, mitt i mörkaste november, mitt i serien, har varit astråkigt och extremt omotiverande.

Men nu kan jag säga att uppehållet kommer som en gudagåva!

Jag tror att spelarna är precis lika mentalt slut som jag. Att ha spelat flera bra matcher med en kort rotation de senaste 5-6 veckorna har varit väldigt slitsamt mentalt.

Tajt förlust mot Jämtland precis när skadorna började (Jordan Giles) och sen en tajt förlust mot Nässjö, samt en grymt bra första halvlek mot Borås där de sen bara pulveriserade oss i Q3. Det sliter mentalt (och fysiskt) att känna att man stundtals faktiskt spelar ganska bra men helt enkelt inte räcker till.

Spelarna behöver ledigt och med ledigt menar jag inte ”lätta” träningar, utan helt ledigt. Vi har varit för få som har fått göra för mycket för länge så till och med jag är trött!

Nu ser vi fram emot återkomsten av både Jordan Giles, Hampus Åhlin och Oliver Gehrke efter uppehållet. Samtliga tre bör vara spelklara efter uppehållet och även om de kanske inte är redo att spela tunga minuter direkt, så kommer de att vara ett enormt lyft för oss när vi som mest behöver det.

Efter uppehållet väntar fem riktigt tuffa matcher mot Norrköping, Luleå och Södertälje och som vi sa innan Jämtland så krävs det några vinster…

Vi vet att inte en enda av de matcherna går att räkna hem på något sätt och tanken på att vi i teorin kan gå 0-5 skrämmer nog oss alla. Jag hoppas bara att den rädslan kan omvandlas till möjligheter och motiverar oss att göra det som krävs för att ta ett par vinster innan juluppehållet.

Vi måste börja vinna några matcher som vi kanske inte ”borde” vinna om vi verkligen vill hänga med i fighten och inte bli avhängda i tabellen redan innan jul!

Nu handlar det bara om att sy ihop våra bästa matcher och bästa stunder till ett paket, sätta en rosett på det paketet och leverera!

Torbjörn Gehrke
Köping Stars